Min upplevelse av ögonoperation, macular pucker och maculahål.

November 2010.

 

När man drabbas av sjukdom är man som regel rätt oförberedd.

Det var i alla fall jag denna gång. Då läkaren sade att jag hade macula-

pucker och måste göra en kompletterande undersökning (oct) snarast blev

jag – häpen – och allt kändes overkligt.

Då oct:n var gjord och det visade sig att jag även hade ett maculahål som

behövde opereras blev jag illamående och rädd.

Det var ett knytnävsslag i magen. Operera ögat!

 

Jag fick en vecka på mig till jag skulle träffa operatören.

Psykisk förberedelse och praktisk. Även om förnekelsen var stark inom mig, det behövs nog inte operation när allt kommer omkring.

 

Jag skulle gå med huvudet framåtböjt i 4-7 dagar och sova på magen.

Hur skall det gå till??

Hur kommer det att kännas i nacken och hur skall det fungera på natten? Jag som rör mig som en propeller när jag sover.

Vad kan jag förbereda. Bara uti fall att...

 

Talböcker lånade jag på biblioteket. Oj, här borde jag tänkt igenom vad jag ville ha.

Var inte helt enkelt att hitta och ett mycket större utbud än jag kunnat ana.

Tog 4 böcker. Bara för säkerhets skull.

Sugrör måste jag ha om jag skall kunna dricka kaffe. Går ju inte att dricka utan att böja upp huvudet.

Soppor borde fungera.. både lätt att värma och det kan jag ju ligga på golvet på madrass och äta!

Plommon är säkert bra för magen – lär ju inte bli mycket motion!

 

Ligga på golvet.. jaa, det är säkert skönt. Kommer nog att behöva omväxling.

 

Läkarbesök hos operatören.

 

”Ja det här måste opereras, ju förr dess bättre. De synceller du tappar är förlorade”.

(Men jag ser ju så bra?!) ”Bra att göra det nu då du fortfarande ser bra”.

”Vi ses i morgon. Kom till kl 8.00. Operationen blir vid 9-10-tiden. Du får gå hem

efter att ha druckit kaffe. Vill du ha narkos”?

Nej tack, ingen narkos. Ju mer man gör ju mer kan krångla. Hur rädd jag än är vill jag inte

ha narkos.

Hem och inse faktum – det blir operation.

Lägger ut madrass på golvet, filtar och kuddar. Handlar. Betalar månadens fakturor.

Hämta adventsljusstakar. Vill ju inte tillbringa 1 advent utan ljusstakar. Sätter upp dem i fönstren även om det är 5 dagar för tidigt. Syns nog inte då de inte är tända.

Ordnar med skjuts hem efter operation samt följande dag då det skall vara återbesök

på morgonen.

Tvättar mig med HiBiSCRUB. Inte för att man måste men….det är ju inte fel.

Sov på RYGG!! Hur lätt är det att sova på rygg i ”förskott” så man har det till godo nästa natt. Omöjligt. Sover överhuvudtaget inte mycket.

 

 

 

Operationsdagen. (onsdag)

 

Anmäler mig. Får ögondroppar och infartskanyl i armvecket om jag skulle behöva lugnade under operationen. 2 Panodil och 1 Stesolid för att förhindra värk efter operation och lugna mig under operationen. Medan jag satt och väntade på att Stesoliden skulle värka somnade jag nästan!! Somna nu? Hur fungerar jag? Hur kan jag dåsa till när jag är så rädd?

 

In till operation.

Ögontvätt, pulsmätare på fingret och så täcks ansikte-hals av ett stort skynke. Hål för ögat

som skall opereras. Mer ögondroppar – bedövning.

Doktorn kommer.

Bedövningsspruta i ögat!!

Oj, det gick lättare än jag trott. Kändes faktiskt inte alls. Däremot hur det sprider sig i ögat

som känns ”tjockt”. Två minuters väntan på att bedövningen skall ta. Doktorn påpekar att min hjärtrytm är väldigt snabb. Tror jag det!! När skall den vara snabb om inte nu? Alla flyktreflexer har slagit till. Men lugnet och småpratet på opsalen gör även mig lite lugnare.

 

Nu kommer ett tryck, det är obehagligt säger doktorn. Ok, obehagligt men går.

Det värsta med operationen om det är någon tröst säger läkaren.

JA, det är tröst.

Efter det kommer instrument in i ögat. Jag SER vad som sker i mitt öga!

Kära nån. Hej och hå. Detta är …konstigt.

Läkaren säger till – tydligen en läkare som tittar i sidooccular- hur han skall ställa in det.

Panik! Titta inte bort (hörde hur han drog sig bort och tittade åt sidan), titta bara i mitt öga!!!

 

Ett instrument kommer in i ögat. Suger in ”skyar” i ett rör – tror jag.

Jag ser en pincett, hur det dras bort flagor som ett nät, segel, rabarberblad. Jag ser blodkärlen inne i mitt öga! En grönaktig vätska sprutas in som en sky.

 

När man hör detta berättas låter det outhärdligt otäckt. Man kan lätt bli illamående.

Men konstig är naturen, människan. Vi tål oftast vad vi får tilldelat.

Faktum är att det går över förväntan bra. Visst vill jag att det skall vara över men mest för att

veta att operationen i alla fall gått bra, som förväntat, inget tillstött.

Att se operationen i ögat var inte alls så otäckt som man tror.

 

Efter 25 minuter fick jag höra att allt gåt bra. Lapp för ögat.

Huvudet nedåtböjt och titta nedåt till vänster samt sova framåtstupa på vänster sida i 4 dygn.

Jaha, det räcker inte med att böja huvudet neråt jag skall titta ner till Vänster och sova

framstupa på Vänster sida! Allt för att gasbubblan som sprutats in i ögat skall ligga över hålet och trycka fast det.

Återbesök i morgon klockan 8.00.

 

Kaffe och bulle. Så gott! Men kunde bara dricka halva koppen kaffe utan att böja upp huvudet. Hm, tur jag kom på det där med sugrör.

 

Hämtas av dotter. Skulle inte klarat mig med taxi.

 

Efter några minuter hemma insåg jag att neråtböjt huvud inte är problem men att inte vända upp blicken är ett stort problem. Grannen kommer med blommor, lånar en keps. Drar ner den så jag bara kan se golvet. Ok ner till vänster ! Vänster fot!

Placerar kaffet på en pall till vänster om stolen jag sitter på. Då tittar jag ner tillvänster när jag skall ta koppen.

Dagen förflöt som väntat. Liggande på madrassen på golvet. Sittande och en del promenerande i våningen – med nedåtböjt huvud. Mönstren på mattorna visste jag inte

att såg ut så…. aha där återkommer den snirkeln….

 

På kvällen kommer en otroligt vacker stjärnhimmel i hela det opererade ögat.

Vad är detta? Skall det vara så här. Rädd igen. Bäddar ner mig, vänster framstupa sidoläge.

Då ”ser jag” hela ögat inuti, väldigt ljust med flagor som flyger. Paniken sprider sig.

Är detta en biverkning som ingen pratat om? Kommer jag att se ögat inuti varje gång

jag lägger mig? Det kommer inte att gå att sova med detta ljus. Panik light.

Vrider på huvudet lite och ljuset försvinner. Tack och lov.

Vaknar kl 3.30, ryggen värker, armarna värker. Stiger upp och går runt sängen.

Försöker somna om men det är svårt, vill ligga på rygg eller i alla fall på sida.

Känns tryggt med återbesök i morgon bitti.

 

Återbesök dagen efter op. (torsdag)

 

Allt ser ut som förväntat säger läkaren. Recept på droppar. Både vidgande och kortison.

Ser mycket mycket suddigt på det opererade ögat. Men på riktigt nära håll kan jag snabbt se

kristallklar text blixtra förbi. Ingen lapp för ögat nu.

Håll huvudet ner i 4 dygn. Risken som finns nu är infektion och att jag inte håller huvudet

nedåtböjt.

Hem med hjälp. Skulle inte klarat mig idag heller utan hjälp. Vi var till Apoteket och hämtade

dropparna och man är väldigt osäker då man bara ser ner i golvet/gatan.

 

Dagen förflyter på madrassen på golvet och delvis sittande i soffan men det värker snabbt i nacken. Tack och lov för talböckerna!! En bra bok får ju tiden att gå fort. Hoopps där gick

6 timmar.

 

Natten är en plåga. Måste ta Panodil, inte för ögat det har inte värkt alls efter operationen, men för ryggen.

 

Dag 2 (fredag)

 

Min dotter beställde massage då hon hörde att jag skulle ligga med huvudet nedåt. De har ju hål i britsen –måste vara rätt. Fick ok av läkaren på återbesöket att gå på massage. Dotter kom och hämtade mig vi promenerade de få stegen till massagen. Satte lapp för ögat för att inte få in skräp i ögat. Mycket skönt för nacken och ryggen med massagen. Lite orolig, passar hela tiden så inte huvudet skakar det minsta. I alla fall en mycket skön omväxling. Lyssnar på talböcker resten av dagen. Pratar lite i telefon men tackar nej till mer besök.

Är rädd för infektion. Tvättar fortfarande händerna med HibiBSCRUB.

 

Får ändå panik över infektion i ögat. Tycker det känns suddigare. Hur skall jag kunna avgöra det? Infektion = ser suddigare och värk.

Jag har gas i ögat som gör att jag är mer än närsynt. Alltså ser jag bara blurr. + att jag har

droppar som vidgar pupillen och gör att jag inte kan fokusera, utan ser bara sudd.

Alltså jag ser blurr och sudd. Sämre???? Hur sjutton skall jag veta det? Men jag har ingen värk.

Får lugna ner mig och vänta till i morgon bitti.

 

Vaknar av att jag ligger på sida! Hjälp!! Men i alla fall med huvudet lite nedåt.

Tennisbollen på ryggen i en scarf måste hjälpt till så att jag inte lade mig på rygg.

Värker i armen.

 

Dag 3 (lördag)

 

Nu gäller det att klara denna dag. Sista dagen nerböjd. Tackar nej till besök.

Lyssnar på ännu en bok. Droppar ögondroppar. Äter soppa liggande. Dricker kaffe

med sugrör. Lyssnar på nästa bok: Mitt liv som pingvin. Av Katarina Mazetti. Trevlig.

Hemska natt!! Men i morgon får jag sova på rygg. Bit ihop.

 

 

Dag 4 (söndag)

 

Blundar med friska ögat och tittar med det opererade. Blurrigt och suddigt men

ändå på något sätt ett klart blurr. Lugnar mig med det.

 

På eftermiddagen har det gått 4 dygn med marginal. Tar bort kepsen och tittar upp.

Smått chockad, ser väldigt dåligt både på håll och nära. Vad hände…

På återbesöket sade läkaren att jag skulle vara sjukskriven 3 veckor för att jag kommer

att vara enögd så länge gasen finns kvar i ögat. Oh, skall det vara så här?

Det blir, som han sade, farligt. Svårt att bedöma avstånd och besvärligt att inte ”se”.

Det opererade ögat stör på fler sätt.

En kant mitt i synfältet stör också. Aha, någon sade att jag skulle se som genom ett vattenglas.

Kanten är nog övre kant på vattenglaset och nedanför är vattnet. Hm stämmer. Tyvärr bara sudd även ovanför kanten. Då måste detta vara ok, som förväntat.

 

Men jag kan i alla fall se någorlunda på tv. Härligt! Vad härligt att få se på tv!!

Om än suddig, även när jag blundar med det opererade ögat. Vad är detta?!!

Det är så jobbigt att vara så här fokuserad på sig själv!!

Men så skönt att gå rak, titta ut, oj vad mycket snö det kommit.

 

Jobbigt att vänta ända till onsdag på att få träffa läkaren igen. Skulle vilja ha kontroll varje dag!

 

Natten skall avnjutas på rygg! Så skönt J .

 

Dag 5 (måndag)

 

Oh vad jag sov gott!! Så skönt att få ligga på rygg.

 

Svårt med synen. Stereoseendet borta, faktiskt riktigt jobbigt. Ser inte alls åt höger.

Varit mycket nära att jag gjort mig illa vid höger tinning två gånger. Gick för nära en hylla

och på en skåpdörr som stod öppen. Jag lämnar aldrig skåpdörrar öppna i vanliga fall!!?!

Svårt med avstånd, både att hälla upp i koppar och trappor. Var ut i trappan med sopor.

Klart svårare än förväntat detta. Men det här är precis det läkaren sade, så här skulle det vara.

Ok sätter mig och försöker skriva om mina upplevelser. Kanske någon kan ha glädje av det.

Nu har jag varit uppe i tre timmar. Lite lättare att se morgon tv och även på datorn.

Lite lättare!

Måndag, tisdag och sedan onsdag och Återbesök! Underligt vilket stort behov jag har av att

få höra att allt är ok. Längtar till onsdagen. Men det gäller ju att ta vara på varje dag i livet…

nu har jag fått dagar tilldelat då jag kan……får fundera på bästa sätt att ta vara på dessa dagar.

 

En vecka efter operation och återbesök nr 2.

 

Allt ser bra ut och som förväntat enligt läkaren. Vilken lättnad!! Så skönt.

För mig är det ändå fortfarande knepigt, jag har fortfarande inget stereoseende.

Gasen stör även det friska ögat. Ser bara blurr om jag tittar nedåt. Mycket svårt att gå i trappor. Svårt att se maten på tallriken. Svårt att läsa. Mm…. Bäst ser jag om jag lyfter upp saker ovanför huvudet, så jag ser ovanför gasen.

Att de första 4 dygnen skulle vara svåra förstod jag men inte att det skulle vara så knepigt efter det.

 

 

9 dagar efter operationen.

 

Nu ser jag gasbubblan som en halvmåne strax nedanför halva ögat. Bättre men fortfarande

knepigt. Tar lång tid att skriva detta, får leta efter ett ställe där jag ser tangenterna.

Det blir en brytning av gasbubblan som gör att jag ser snett och suddigt.

Däremot ser jag nu helt klart och fint på tv – ovanför glasbubblan.

 

Summan av upplevelsen är att jag trodde operationen skulle vara mycket värre än den var.

Mycket värre! Den gick riktigt bra. Jag behövde absolut inte mer än Stesolid tabletten

och ändå var jag rädd!

 

Dygnen med nedböjt huvud var jobbiga. Mycket jobbiga.

 

Dygnen med gasbubblan, svårare än jag trodde. Frustrerande att egentligen känna sig frisk men inte kunna göra saker, gasbubblan gör mig väldigt handikappad. Och trött. Sover mycket

mer än vanligt.

 

Idag är jag tacksam för operationen. För att det upptäcktes i så god tid. För snabbt och

professionellt omhändertagande av läkare som visste vad de skulle göra, förklarade för mig

och var medmänskliga. Allt det man behöver som utsatt patient.